dustanddiamonds

Jag har en vän, inte en av de här jättenära, utan en som jag bara träffar på ibland på stan, pratar med, har väldigt trevligt med, skiljs åt och inte ser igen förens nästa gång.

Eller så har det varit. Nu händer det att jag tycker mig skymta henne och hinner bli så där glad en halv sekund innan jag kommer på att det kan faktiskt inte vara hon.

Det vore rent fånigt att påstå att det skulle bero på den där trafikolyckan, hon blev visserligen påkörd, men inte skadad.  Ändå var det långt ifrån självklart att min vän skulle få fortsätta sitt liv som förut. Göra normala saker som att åka ner på stan för att titta i affärer, ta en fika och träffa folk. Hon är nämligen rullstolsburen och beroende av sin elscooter för att ta sig fram mer än några enstaka meter.

Hon klarade krocken utan en skråma, men scootern fick skrotas, och med den rätten till ett självständigt liv. Eller nej egentligen inte.. det är så lätt att skylla på ett olycksfall, när det egentligen handlar om ett medvetet beslut.

I landstinget Östergötland har man nämligen bestämt att den som kan gå några steg själv ska få köpa sina hjälpmedel själva. Om hjälpmedlen finns att köpa till en "rimlig kostnad" slänger man först ur sig lite svepande och exemplifierar med kryckor (ca 150kr) & rollatorer (ca 2500kr). Sen när man utformar detaljerna, då passar man på att lägga till "elrullstolar av scootermodell" till de där hjälpmedlen som ska bekostas av den enskilda. Och plötsligt har den "rimliga kostnaden" lite mer än tiodubblats och uppgår till 35 000kr. De som redan har fått hjälpmedel utskrivna har fått behålla dem. Men istället för att underhålla och reparera när det har behövts så har man skrotat dem. Inte särskilt klok användning av samhällets resurser om du frågar mig. Behov ska istället tillgodoses med färdtjänst och ledsagare, som bekostas av kommunerna istället för landstingen. Det kallas för en besparing.

Och livskvaliteten sjunker som en gråsten.

För min vän ordnar det sig. Inte för att landstinget kommit på bättre tankar, utan för att hon har vänner som startat en insamling och skramlat ihop pengarna. Snart kommer hon att kunna komma ut igen. Det är fantastiskt! Men en bismak dröjer sig kvar, en besvikelse över samhälle där det inte är en självklar rättighet. Många som skulle behöva blir utan. För det här handlar inte om att min vän var med om en trafikolycka, det handlar om att landstinget beslutat sig för en cynisk regeländring som gör att människor inte får tillgång till de hjälpmedel som finns och som är förutsättningen för ett självständigt liv.

Nu grönskar det i parker och täppa!

I år har jag fått tillgång till en liten odlingslott. Lite ironiskt är det att den här våren är den första på många år, då fönsterbrädorna inte har dignat av en djungelliknande barriär av trångbodda tomatplantor. -Trångt riskerar det att bli i vilket fall, både inne och ute. Innom lägenhetens väggar staplar vi allt vi är rädda om högre och högre för att freda det från en allt mer långfingrad ettåring.

Utomhus har maskrosor och tistlar fått lämna plats för optimism och ambition. Någonstans på vägen måste det ha hänt någonting med mitt sinne för proportioner. Som en följd av detta är det inte mindre än tjugotvå olika grödor som ska samsas på en jordplätt stor som en ordinär enkelsäng. Så här är utrymmet fördelat:




Om en månad eller två får vi se hur det har tagit sig, och om utrymmet räcker till!

Surowiecki starts out with examples of misbelief during time about that any wisdom could come out of a crowd, and a fear of collecticve madness. A fear I can recognice from parents horrified that their teenager will be a part of a youth gang. A crowd, a group of people, no indication that it would be any kind of criminal gang. 


Surowiecki points out that for a group to come to its right, and be wiser than its most intelligent members, it is required that the group is large enough, diverse, and that the members are autonomous.

The law often use the jury system so that people's common sense should have their say. In Sweden it is in the district court politically appointed Lay Judges (nämndemän) who fills that function. But when it comes to diversification among this Lay Judges is lacking badly. SvD reports that the average age is 57 years old, and more than half are over 50 years old (figures from 2007). The group's ability to adjudicate in a manner that reflects the ideals of the society at large, especially in cases where traditional norms are broken, or when modern technology is involved, are questioned.

For the decision making process to be successful, the individuals have to act autonomous, - to take on personal responsibility for their decisions and not hide behind the group. It is important that they speak their opinion, not what they think other wants to hear. Too excessive desire to reach a consensus may prohibit individuals to bring uncomfortable viewpoints to the table, and will lead to group think. Group think is a process making the group a lot dumber then its most stupid individual, by ignoring to critically evaluate and analyze the consequences the desicion will have. Se also cover-your-ass security.

As human beings we have a tendency to belive that if lots of people does something or belives in a certain thing, this is right or good for something. Sometimes it is, sometimes it's not. The tendency to belive so howewer is called "Social proof" and may lead to cascade effects, when everybody is just following everybody elses example without critically evaluate their actions. The banking crises that we now see the consequences of can be said to be caused by caskading effects in the way it seemed wise to be lending out money.

I have to agree with Wombat, that Surowiecki often leave to his readers to create a structure of all the information that he is handing out, often several examples stocked on top of each other. It's easy to loose track a bit and not always be sure what a certain example is an example of. Many are informative, several are entertaining, it's just a bit to much of the good stuff, some stringency, cutting and editing, would make a better book. When avilable in a "Wisdom for Dummies" - edition, I wont hesitate to recomend it to anyone, cause there are some inspiring toughts and thoughtful examples in there.

Surowiecki, J. (2004). Wisdom of Crowds - Why the Many Are Smarter Then the Few. London: Abacus.

To change the topic of my assignment the last week before deadline wasn't the most brilliant thing to do, - no surprise there. Howewer, now it is done, and this is my plan for tomorrow:



The assignment: User Participation Everyday, is to be found here.

Igår datade jag i solen. Det var väldigt trevligt, men resulterade i en inte helt föraktlig mängd gräs och pollen hamnade i* datorn. Den här tiden på året är liksom solstrålning mer eftertraktansvärd än strålningen från skärmen. Något som också det här inlägget från 365 saker påminner om.

Eftersom jag i sista minuten har bestämt mig för att ändra inriktning för min skoluppgift och inrikta mig på hur communities, chattar och våra uppkopplade nätverk påverkar hur vi organiserar vårt sociala liv IRL har jag sökt igenom nätet efter litteratur på området. Eftersom tiden är knapp har leveranstid varit en viktig faktor. Ett av guldkornen var Tara Brabazons The revolution will not be downloaded (som ironiskt nog inte finns tillgänglig som e-bok, pdf eller någon annan form av nerladdningsbart format). Jag hinner precis lägga in en beställning på ett pappersexemplar när min dator drabbas av en allvarlig men fördröjd pollenchock! Plötsligt är hela skrivbordet nedlusat av blåa rektanglar kryddadde med gula ankor och  jag och datorn är oense om ifall det är två eller tjugotvå pdf:er öppna, och framförallt hurvida de ska stängas eller inte. Skrämmande, tur att det finns kladdkaka! Misstänker att det snart är dags för en ny dator, men den riktiga hårddiskkrachen kom inte idag och förhoppningsvis kommer det att dröja ännu ett tag.



* För eventuella ordmärkare med åsikten att på datorn skulle vara en lämpligare preposition än i datorn, vill jag påpeka om att min laptop är av vintagemodell vars livserfarenhet finns tecknad i sprickor i chassit.

Here it comes, the review

---

When first browsing through the chapter division I was most interested in the following chapters; Building a Site Without Tools or Controls, The Power of the Social Internet, The Internet and Global Social Networks, Facebooks Vision and maybe most of all The Future of Social Networking. Unfortunately its the chapters like You Really can Achieve anything, and How I Got In and How you Can, Too, that is setting the tone.

 

From a chapter named Building a Site Without Tools or Controls, you would expect some words about how to think about UI, intuitive design, usability testing, vision, target users, etc, etc. Thereon nada. This chapter is not focusing on what goal or vision they were working towards, but how the developers were supervised doing it; cool cool, fun fun, unorganized, cool cool. And no content.

 

It would be exiting to know something about how the increasing technology maturity among ordinary users pushes the boundaries. What is possible to do and still provide a user-friendly environment? Is eye-tracking a technique used by Facebook for measurability and usability testing? 

 

Baloun is making a big fuzz about how much better facebook are at protecting their users integrity, compared to other social networking sites. I suppose that is in the eye of the beholder, what you will see as security and what you will see as a integrity overstep depends on if you want to be protected from corporate big brother, or gangsta little peers. 

 

From the chapter the future of social networking, I was kind of hoping for an educated guess, from a person of  Balouns former position and experience, but even though I know that nobody can be expected to predict the future, it seems to me that he is just grabbing anything out of thin air. Its OK to not have a good answer at any time, but its not like he is surprised by paparazzi s demanding a quote, he is writing a book, he had time to think about it!

 

My thoughts on the matter is that I think that we will se an increase in smaller, portable devices, and that it will increase the use of microblogs and other quick "on the fly" applications. I also think we are going to see a lot more scalable applications, a simple version for the mobile device, and a more complex for the home computer. There might also be some kind of peer to peer applications on the portable devices, and I suppose a further use of GPS-coordinates, sensing whenever a friends device is close by. -taking the social media further in to IRL.

 

In “Inside Facebook” Baloun give his readers a lot of advices in the area of how to be able to live your dream. Somehow most of the advises makes me think about the old story about a man getting hooked by the ad “send me 100 dollar and learn how to play the piano” and a week later he gets a letter in return reading “thank you for the money, now you just have to learn how to play the piano."   

 

One advice that wasn't in the book however was is “do not hesitate to ask for advice in time when you are clueless”. The book is printed double spaced, with a sans-serif font witch makes it kind of hard to get a real flow in the reading. I wish Baloun would  have asked for some advice in that matter.

 

Baloun really care about the environment and seem to have an honest wish to help his readers reach their personal achievements. I wish him the same, but I hope to never again read anything written by the man.

 

Baloun, K. (2007). Inside Facebook - Life, Work and Visions of Greatness. Oxford: Trafford Publishing.

I have just finished a book review about a book I don't like. To publish it will have to wait until tomorrow, and I hope that I can find something extenuating about it to put in there as well. But for now, the nice part of me have left the building. My karma is going bad. Bad. I just hope that the author will never read this.

Does social media increase participation in social activities IRL? - Yesterday I made an highly non scientific experiment by throwing a picnic BBQ in the park, and inviting people using different communication tools.

In the category Social media, we have Twitter, Facebook (away/present message, not creating an actual event) and the away message in G-talk. In the more old fashion category IT & Telecom  text messages, e-mail and phone calls was in use. The third category of invitations, Real Life, are those that are independent of any technology, face to face and guests brought along by friends.  

As you can see in this diagram, most of my guests were invited by me in real life ore brought by other guests. Only 1/8 had received their invitation by a social media channel. The first really sunny spring day in Sweden, people are more likely to spend their time out in the sun than indoors in front of a computer. That might have an impact on the result.

I haven't been writing much lately, maybe its because I have been holding my private Veronica Mars marathon instead of watching Eureka, and al thou its fun,  the issues of gang fights, cheerleaders and parent free parties, its just not connected to my reality.  In Eureka a new cutting edge technology is threatening the universe in almost every episode, and Carters house SARAH is talking back to him. I'm not dystopic about climate change here, and its not like I'm surrounded by artificial intelligence, but somehow I can really relate to that reality.

I went treasure hunting at the library, looking for some non-specific book on the topic of social media for the course I'm taking. Instead I found this book about the Internet Revolution in Sweden, and it turns out that my teacher is playing a major part of it. I haven't jet been started to reed it, but I am looking forward to do so.

Since i originaly posted this blogpost about Twitter, Facebooks new design have caused much ado, and that design in combination with the escalated speed of changing status message in email & IM clients and today I feel compleatly surrunded by tweets & pseudo tweets. 

I just begun to wonder -whats the social thing about that? Of cause it may work as an icebreaker, but face it, its about as social as printing a T-shirt : "been there, done that, wrote a tweet about it" -sounds familiar?

"I'm ideling in front of the computer, cause I have nothing else to do" would be the accurate phrase in 99% of the cases..

I have been using twitter sporadic the past weeks, at first I received error messages when registering my cellphone number, when this is working it s kind of easy to text on the go, when I'm actually doing something, it's nice! And TweetDeck, fantastic! A classmate told me it was God, and maybe thats kind of true, the one eyed god Oden in anicent nordic mythologi had two corps, Hugin & Munin who flyed across the world collecting information, and then returned and twitterd in Odens ears about what was going on in the world. I like TweetDeck, its kind of cool to play god from time to time..

This blog have existed in 3 days and six hours. So far I have done absolutely nothing to generate traffic to this site, and only one unique user has been registered. Me.
 
-Is the blog then a part of the public sphere or more of a private one before the word gets out there and people are able to find their way here? And then what? I'll believe most blogs are mainly visited by personal friends of the writer, even do they are reacheble for all of the online population. Is it the possibility of reaching out to readers more than to actually do so that makes something "public"?

Min sambos födelsedag närmar sig obarmhärtigt. Vilken i ordningen är hemligstämplat. Självklart vill jag överaska honom med en fantastisk, gärna romantisk födelsedagspresent.

Igår såg jag först någonting han verkligen behöver, en väckarklocka! Sedan någonting jag själv är lite sugen på, en jättesnygg spikmatta. Toppar man det sen bara med en näshårstrimmer så är tortyrkammarkittet näst intill komplett!

Eftersom jag är lite förtjust i han den där föll jag dock inte för frestelsen utan funderade vidare. Vad det blev får ni veta på tisdag.